FÖRA SOCKEN

Gasten i Östra Vässby

Artikel hämtad från Ölandsbladet lördagen 17 oktober 1998 skriven av Peter Boström.

Åke Oscarsson berättar en gammal historia från Östra Vässby.

När Lars-August fick höra talas om liket med den märkliga mössan som hittats flytande i havet utanför Föra socken, bleknade han.

Kallsvettig rusade han in till grannen för att berätta om liket i havet.

Kanske hade de kunnat rädda mannens liv?

Åh, om de ändå hade lyssnat på främlingen i sjön.

Åke Oscarsson,59, hembygdsföreningens ordförande i Föra, ser det som sin plikt att berättelsen om främlingen i sjön och den drunkna sjömannen inte faller i glömska:

-Jag har själv fått den berättad av min far och också sonsonen till Lars-August.

De äldre människorna i Föra tror benhårt på historien, från 1800-talets senare hälft.

Grannarna Lars-August och Per-August, från sörgårdarna i Vässby, hade varit ute och fiskat strömming. Ja, de hette faktiskt August båda två. Det fanns fem gårdar i den lilla byn och på alla gårdarna fanns det minst en person som hette August. En del med August som tilltalsnamn, andra som andranamn.

Hårda vinden

Den hårda vinden piskade saltvatten i ansiktet på de båda männen, där de slet för att få iland båten vid den lilla hamnen på Utholm.

Förr användes Utholm av Vässbyborna som ägnade sig åt djupsjöfiske, numera för den lilla hamnen en mer tynande tillvaro i skuggan av Själgrund och Kårehamn.

Fisket var större förr på Öland under 1870-talet, då sådana som Lars-August och Per-August slet för att dryga ut inkomsterna från det lilla jordbruket.

Ur tomma intet

Då de båda männen den här blåsiga dagen, hoppat ur för att dra båten den sista biten in mot land, dök plötsligt en mansfigur upp ur tomma intet.

Mansfiguren bar märkliga kläder, och på huvudet bar han en stickad mössa av ett slag som de aldrig hade sett tidigare.

Lars-August och Per-August tittade på varandra och visste  inte vad de skulle tro.

När de fortsatte att föra båten in mot land, höjde mannen som dykt upp ur tomma intet, armarna i en gest ut mot havet.

Mannen sa något på ett språk som inte Lars-August och Per-August kunde förstå.

Saknade kraft

De uppmärksammade bara några ord:

-”Båt …”, ”ut…,” ”i sjön…”

- Nä, vi har just varit ute. Vi ska hem nu, svarade de mansfiguren och försökte tränga sig förbi honom in mot land.

Den underlige mannen lade då sin hand på båten för att försöka stoppa de bägge Ölandsfiskarna.

Men armen saknade kraft.

Lars-August och Per-August tittade undrande på varandra igen.

Mannen stod kvar i strandkanten, men när ölänningarna kom ut ur sjöboden efter att ha burit in fiskeredskapen, var han bort lika oförklarligt som han dök upp.

Hittades flytande

Under hemvägen till Vässby pratade de mycket om vad det var för en underlig figur de sett.

Svaret fick de kanske en tid senare, då en man med samma underliga kläder och en konstigt stickad mössa hittades flytande i havet utanför Utholm

Troligtvis en sjöman från någon av de baltiska staterna, som av någon anledning fallit över bord. Vem han var eller varifrån han kom blev aldrig utrett.

Lars-August och Per-August blev ordentligt bleka om kinderna när de fick höra talas om den drunknade sjömannen.

- De tolkade mötet med den mystiske mansfiguren vid strandkanten som ett varsel, berättar Oscarsson.

Resten av sina liv

Var det mannens osaliga ande de hade mött?

Om de lytt uppmaningen att ge sig ut igen med båten, hade då mannens liv gått att rädda?

Frågor som Lars-August och Per-August grubblade på resten av sina liv, men som de aldrig fick svar på.

Ingen i byn ifrågasatte deras berättelse.

-     De var två hedersmän med mycket gott anseende. Händelsen är sann, de

skulle aldrig ha ljugit om något sådant. Det är aldrig någon som har skämtat om det här, berättar Åke Oscarsson.

Varsel, osaliga själar och drunknade sjömän skämtar man liksom inte om.

                                                                           P.A.